Sorbus (FIN)
Life is going to be sad and sexy at the same time
11-27/10

 
Välkommen på vernissage fredagen den 11:e september kl 18-21!

Galleri CC är stolta över att presentera Sorbus! Utställningen “Life is going to be sad and sexy at the same time” utgör en retrospektiv över kollektivets arbete och är centrerat kring tre stora videoverk. Utställningens titel är lånad av den finska poeten Sini Silveri som också spelar en av rollerna i det senaste verket “Wild Is the Wind” (2019), som premiärvisas på Galleri CC. Sorbus består av Henna Hyvärinen, Jonna Karanka, Otto Byström, Sakari Tervo, Mika Palonen och Tuomo Tuovinen.

2013 etablerades ett nytt galleri i Helsingfors. Beläget på den ökända Vasagatan i den forna arbetarstadsdelen Berghäll öppnade Sorbus sina dörrar; en liten konstnärsdriven lokal med stort skyltfönster, insprängt mellan striptease-ställen och några av de lokalaste ölsyltorna i stan; ställen som med tiden skulle komma att omvandlas till trendiga vegetariska caféer för kulturella och unga Helsingforsbor. Galleriet döptes efter den sprit som föredrogs av låginkomsttagande alkoholister och hardcorepunks och man utgjorde ett motstånd mot de övre medelklass-attityderna som härjade inom konstfältet. Sorbus uttryckte en längtan efter frihet; från det ekonomiska systemets regleringar; från konformistisk blaskighet och från marknadens krav på finhet.

Sorbus erbjöd ett alternativ till andra galleriers hyreskrav på utställande konstnärer (vilket är kutym i Finland) och blev snabbt en rebellisk ersättning för den finkulturella konstscenen. Man erbjöd utställningar, evenemang och till och med festivaler som ofta ifrågasatte konstvärldens etablerade koder och infrastruktur. Men när man försöker fucka upp systemet, så är det bara en tidsfråga innan man blir friend-zonad. Eller rent av värre, som ett känt meme påpekar, så kommer man på sig själv med att gå till sängs med det. Sorbus accepterades inom konstscenen och blev assimilerat både som en gentrifierande kraft inom grannområdet och som ett ställe där man som hip, ung och medveten skulle bli sedd. Genom att ta makten över det narrativ som projicerades på dem utvecklades Sorbus till ett konstnärlig samarbete som parallellt med sin galleriverksamhet presenterade autobiografiskt inspirerade utställningar och performanceverk på platser så som SIC(FI), Manifesta 11(CH), KASKL(DE), Antwerpen Art Week (BE), och Jupiter Woods(UK). Med en ironisk, humoristisk och djupt allvarlig analys av samtiden svänger Sorbus’ verk mellan det absurda och det allt-för-igenkännliga och avslöjar en konstscen som självmedvetet deklarerar sig som progressivt. Men istället för att göra motstånd mot systemet, så reflekterar och reproducerar scenen dess premisser och borgerliga värden.

I början av 2019 firade Sorbus sitt sjätte år med sin sista utställning i den lilla lokalen på Vasagatan. Grannskapet har redan gått igenom stora förändringar; den brokiga gruppen av evigt arbetslösa byts hela tiden ut med fler snitsigt klädda pappor med retrobarnvagnar och hippa fashionistas som efterapar de icke-priviligerades stilar och koder. Idag arbetar Sorbus vidare som enbart konstnärskollektiv, men deras praxis förblir knutet till deras ursprung och födelseplats. Klädda i massproducerade punkuniformer från H&M fortsätter de leverera neoliberala Företagssanningar™ och andra plattityder i ett mardrömslikt töcken av coola laserljus och fräcka rökmaskiner. Sorbus kräver högljutt, till tveksam lip-sync, att vi ser bortom den personliga och den systematiska girigheten som präglar vardagen. Deras arbete manar oss att identifiera våra egna positioner i den struktur som vi arbetar mot, vare sig det är konstvärlden, den neoliberal konsumtionssamhället eller rent av västvärldens koloniala konstitution. För mig, som både verksam konstnär och en del av Galleri CC, problematiserar Sorbus inte bara konstnären som en producent av varor; en konstnärsroll som är sammansmält med, absorberad av och som kommit att bli en upprätthållare av det kapitalistiska systemet, men också galleriets betydelse som huvudingrediens i en pågående gentrifiering.

Text: Camilla Edström Ödemark, Galleri CC