Sorbus (FIN)

Life is going to be sad and sexy at the same time

11 - 27/10 


Curator Camilla Edström Ödemark (FIN)


SE
Galleri CC är stolta över att presentera Sorbus! Utställningen “Life is going to be sad and sexy at the same time” utgör en retrospektiv över kollektivets arbete och är centrerat kring tre stora videoverk. Utställningens titel är lånad av den finska poeten Sini Silveri som också spelar en av rollerna i det senaste verket “Wild Is the Wind” (2019), som premiärvisas på Galleri CC. Sorbus består av Henna Hyvärinen, Jonna Karanka, Otto Byström, Sakari Tervo, Mika Palonen och Tuomo Tuovinen.

2013 etablerades ett nytt galleri i Helsingfors. Beläget på den ökända Vasagatan i den forna arbetarstadsdelen Berghäll öppnade Sorbus sina dörrar; en liten konstnärsdriven lokal med stort skyltfönster, insprängt mellan striptease-ställen och några av de lokalaste ölsyltorna i stan; ställen som med tiden skulle komma att omvandlas till trendiga vegetariska caféer för kulturella och unga Helsingforsbor. Galleriet döptes efter den sprit som föredrogs av låginkomsttagande alkoholister och hardcorepunks och man utgjorde ett motstånd mot de övre medelklass-attityderna som härjade inom konstfältet. Sorbus uttryckte en längtan efter frihet; från det ekonomiska systemets regleringar; från konformistisk blaskighet och från marknadens krav på finhet.

Sorbus erbjöd ett alternativ till andra galleriers hyreskrav på utställande konstnärer (vilket är kutym i Finland) och blev snabbt en rebellisk ersättning för den finkulturella konstscenen. Man erbjöd utställningar, evenemang och till och med festivaler som ofta ifrågasatte konstvärldens etablerade koder och infrastruktur. Men när man försöker fucka upp systemet, så är det bara en tidsfråga innan man blir friend-zonad. Eller rent av värre, som ett känt meme påpekar, så kommer man på sig själv med att gå till sängs med det. Sorbus accepterades inom konstscenen och blev assimilerat både som en gentrifierande kraft inom grannområdet och som ett ställe där man som hip, ung och medveten skulle bli sedd. Genom att ta makten över det narrativ som projicerades på dem utvecklades Sorbus till ett konstnärlig samarbete som parallellt med sin galleriverksamhet presenterade autobiografiskt inspirerade utställningar och performanceverk på platser så som SIC(FI), Manifesta 11(CH), KASKL(DE), Antwerpen Art Week (BE), och Jupiter Woods(UK). Med en ironisk, humoristisk och djupt allvarlig analys av samtiden svänger Sorbus’ verk mellan det absurda och det allt-för-igenkännliga och avslöjar en konstscen som självmedvetet deklarerar sig som progressivt. Men istället för att göra motstånd mot systemet, så reflekterar och reproducerar scenen dess premisser och borgerliga värden. 

I början av 2019 firade Sorbus sitt sjätte år med sin sista utställning i den lilla lokalen på Vasagatan. Grannskapet har redan gått igenom stora förändringar; den brokiga gruppen av evigt arbetslösa byts hela tiden ut med fler snitsigt klädda pappor med retrobarnvagnar och hippa fashionistas som efterapar de icke-priviligerades stilar och koder. Idag arbetar Sorbus vidare som enbart konstnärskollektiv, men deras praxis förblir knutet till deras ursprung och födelseplats. Klädda i massproducerade punkuniformer från H&M fortsätter de leverera neoliberala Företagssanningar™ och andra plattityder i ett mardrömslikt töcken av coola laserljus och fräcka rökmaskiner. Sorbus kräver högljutt, till tveksam lip-sync, att vi ser bortom den personliga och den systematiska girigheten som präglar vardagen. Deras arbete manar oss att identifiera våra egna positioner i den struktur som vi arbetar mot, vare sig det är konstvärlden, den neoliberal konsumtionssamhället eller rent av västvärldens koloniala konstitution. För mig, som både verksam konstnär och en del av Galleri CC, problematiserar Sorbus inte bara konstnären som en producent av varor; en konstnärsroll som är sammansmält med, absorberad av och som kommit att bli en upprätthållare av det kapitalistiska systemet, men också galleriets betydelse som huvudingrediens i en pågående gentrifiering.

Text: Camilla Edström Ödemark, Galleri CC

EN
Galleri CC is proud to welcome Sorbus! The exhibition “Life is going to be sad and sexy at the same time” presents a retrospect of the collective’s work, centered around three major video works. The title of the show is borrowed from the Finnish poet Sini Silveri, starring in the latest work “Wild Is the Wind” (2019), which will be premiered at Galleri CC. Sorbus consists of Henna Hyvärinen, Jonna Karanka, Otto Byström, Sakari Tervo, Mika Palonen and Tuomo Tuovinen.

In 2013 a new gallery was established in Helsinki. Located at infamous Vaasankatu in the former working-class district of Kallio, Sorbus opened its doors; a small shopfront artist-run space between striptease hotspots and some of the brownest bars in town; locations that would in time transform into chic vegetarian cafés for the young and cultured. The gallery was named after the preferred beverage of the low-income alcoholics and hardcore punks and took a stance toward the upper-middle-class attitudes within the field, expressing a longing for freedom; from regulations within the economical system; from conformist blandness and the market’s demands of niceness.

Offering an alternative to galleries demanding exhibiting artist to pay rent (which is custom in Finland), Sorbus quickly became a rebellious replacement for the high-brow art scene, offering shows, events and even festivals that often questioned the infrastructure and established codes of the art world. But when you’re trying to fuck the system, it’s only a question of time before you get friend-zoned. Or even worse, as a famous meme points out, you’ll find yourself making love to it. Accepted into the scene, assimilated both as a force of gentrification and a statement place for the hip, young and cultured to be seen, Sorbus took power over the narrative which was projected onto them. The group developed into an artistic collaboration operating parallel with the gallery. With an ironic, humorist and deeply serious analysis of the contemporary, a body of work grew from the lived experience of mechanisms within the scene. Presenting autobiographically inspired shows and performances at platforms such as SIC(FI), Manifesta 11(CH), KASKL(DE), Antwerpen Art Week (BE), and Jupiter Woods(UK), Sorbus oscillates between the absurd and the too-close-to-home, exposing an art field who’s self-assuringly declaring itself as progressive. But instead of opposing it, it’s rather reflecting and reproducing its premises and bourgeois values.

At the beginning of 2019, Sorbus celebrated their 6th year anniversary with the last show to be exhibited in the shopfront gallery. The neighborhood already gone through distinctive changes, the scattered crowd of the eternally unemployed being replaced with neatly dressed daddies with retro trollies and hipster fashionistas mimicking the styles and signs of the unprivileged. Continuing solely as an art collaboration, the practice of Sorbus is still closely interwoven with their origin and place of birth. Dressed in the mass-produced punk uniform of H&M couture, delivering the platitudes of neoliberal Corporate Truth™ in a nightmarish haze of cool laser lights and fresh fog machines, Sorbus demands, in questionable lip-sync, to see beyond personal and systematic greed. Their work urges us to identify our positions as parts of the structures we’re fighting, be it the art field, the neoliberal consumerist culture or even the colonial constitution of the West. For me, as being both an artist and part of Galleri CC, the work of Sorbus deeply problematize not only the role of the artist as a producer of goods: an artist merged with, absorbed by and having become a maintainer of a capitalist system, but also the gallery used as a key ingredient in the progress of gentrification.

Text: Camilla Edström Ödemark, Galleri CC